Jätteloka

Den importerade växten jätteloka sprider sig snabbt och hotar den biologiska mångfalden med sin stora konkurrenskraft.

Jätteloka

Växtsaften kan ge brännskador i kombination med solljus. Kända förekomster i Vara kommun finns längs Afsan och Kvänumsån. Vad kännetecknar växten, hur kan man bekämpa den och vilket ansvar har markägaren?

Jättelokan, på latin Heracleum mantegazzianum som också kallas för jättebjörnloka, har sitt ursprung i sydöstra Europa kring Kaukasus och är ursprungligen importerad till svenska trädgårdar för 100-150 år sedan som prydnadsväxt. Den är en storväxt flerårig ört som kan bli 2-4 m hög, med en stjälk som är upp till 10 cm i diameter. Bladen kan vara en meter breda. Roten är en så kallad pålrot som är 30-50 cm lång. Den är förgrenad och tillväxtanlagen sitter vid markytan. Jättelokan blommar i juli-augusti och de vita blommorna sitter i stora blomställningar som kan vara en halv meter i diameter. Växten tillhör familjen flockblomstriga växter (Umbelliferae). Hundkäx, strätta, kvanne, vanlig björnloka, morot och palsternacka tillhör samma familj.

Farlig växtsaft

Jättelokans utseende med vackra blommor och imponerande storlek kan göra att ovetande plockar blomman. Barn kan lockas att leka med och under jättelokan, vilket inte är att rekommendera. Växtsaften hos jättelokan innehåller ämnen som kallas furokumariner. Dessa irriterar huden, speciellt om den utsätts för solljus. Resultatet blir brännskadeliknande symptom med rodnad och blåsor. Besvären kan bli kvar i flera veckor och det kan även blir permanent ärrbildning och mörkfärgning av huden.

Om någon fått växtsaft på huden

  • Tvätta med tvål och vatten.
  • Skydda huden mot solljus under en vecka även om lokala symtom saknas.
  • Vid symtom kontrollera risken hos Giftinformation.

Källa: Giftinformation, www.giftinformation.se

Bekämpning och markägarens ansvar

Jättelokan är mycket konkurrenskraftig och kan bilda stora bestånd snabbt. Den naturliga vegetationen på platsen trängs undan och frön sprids lätt, speciellt längs vattendrag. En enda planta kan ge upphov till 50 000 frön. Det kan bli ökad risk för erosion, eftersom marken inte är bevuxen på vintern – jättelokan vissnar ned på hösten.

Den som har jätteloka på sina marker behöver göra åtgärder för att bekämpa växten och hindra spridning. Gata/park bekämpar jätteloka på Vara kommuns mark. För privatägd mark gäller att det är markägarens ansvar att bekämpa jättelokan. Alla insatser måste göras innan plantan släpper sina frön. Ett frö kan ligga i jorden i många år, därför behöver man bekämpa plantor på växtplatsen i upp till tio år.

Vid bekämpning behövs heltäckande skyddskläder, samt skydd för ansiktet och ögonen. Helst bör man välja mekanisk bekämpning, för att minimera användandet av kemikalier. Bäst är det att bekämpa växten på våren, innan den blivit stor. Det är också viktigt att bekämpa växten under sommar och höst, eftersom den då satsar mycket energi på bildande av blommor och frön.

Mekanisk bekämpning

Vill man kapa de delar som är ovan jord, tänk på att vara försiktig med växtsaften. Roterande klingor och trimmertråd kan leda till att en dimma av växtsaft virvlas upp. En lie är ett bättre val av redskap. Kom ihåg att alla blommor och frökapslar måste fraktas bort och brännas, växtdelarna kan ligga kvar. Frön kan mogna efter att växten huggits ned. Vill man ta död på hela växten kan man kapa roten. Gör det i så fall strax under tillväxtpunkten, som sitter i eller strax under markytan. På ett stort område med jätteloka kan man plöja eller fräsa marken.

Kemisk bekämpning

Främst används preparat baserade på glyfosfat, det vill säga Roundup och liknande bekämpningsmedel. Bekämpning bör ske så tidigt som möjligt när växten inte är högre än 20-30 cm. Var försiktig så att medlet inte hamnar på andra växter än jättelokan. Sprutar man hela området dör all växtlighet och man får ett stycke barmark. Frön från jätteloka som finns i marken kan gro utan konkurrens och växten kan då ännu snabbare ta över ett område. Stryk eller pensla istället för att spruta. Tänk också på att ta hänsyn till vattendrag (minst sex meter skyddsavstånd), känsliga naturområden och vattenskyddsområden. Regler för hantering av bekämpningsmedel ska följas.

Har du sett jättelokor? Använd appen!

För att få en bra bild av jättelokans spridning i Vara kommun behövs din hjälp. Anmäl därför gärna var det finns jätteloka via formuläret för felanmälan, eller använd appen ”Felanmälan Vara kommun” som finns till iOS och Android. Gå in under ”Grön yta/allmän plats”, ”Naturmark/skog” och välj ”Jätteloka”. Fyll sedan i formuläret. Ange hur många jättelokor som finns på platsen och bifoga en bild om du har möjlighet.