Byggnadsminnen
I Kulturmiljölagen finns bestämmelser som gäller för fornlämningar, byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen.
Det är länsstyrelsen som har ansvaret för alla objekt som pekats ut enligt kulturmiljölagen. När någon vill göra en ändring på ett objekt krävs ansökan och godkännande från länsstyrelsen på förhand.
Fornlämningar tillkomna 1850 eller tidigare och är varaktigt övergivna är automatiskt skyddade enligt kulturmiljölagen. Alla kyrkor byggda före år 1939 är automatiskt skyddade som kyrkliga kulturminnen enligt kulturmiljölagen. Synnerligen kulturhistoriskt värdefulla byggnader kan byggnadsminnesförklaras och vem som helst kan väcka fråga om byggnadsminne hos länsstyrelsen. En byggnadsminnesförklaring är det starkaste skydd en byggnad kan få.
Byggnadsminnen i Vara kommun
Tingshuset i Vara
Byggnaden uppfördes som tingshus år 1897 efter ritningar av arkitekt Lars Kellman. Byggherre var Åse Härads tingshusbyggnadsskyldige. Funktionen som tingshus upphörde år 1973 då kommunen övertog byggnaden. Vid tingshusets gavel ligger en stallbyggnad som ingår i byggnadsminnet.
Tingshuset är uppfört i en till två våningar med en mittkropp som flankeras av två lägre partier. Fasaden är klädd med omväxlande liggande och stående panel och taket är täckt med skiffer. Hela huset präglas av en riklig snickarglädje.
Källa: www.bebyggelseregistret.raa.se
Bengtssonska magasinet
Jordbrukets stora expansion i västra Sverige under 1800-talet krävde goda kommunikationsleder. Spannmålsfrakt med tåg blev ett bra alternativ till den sjötransport som gick från Vänerhamnarna via Göta älv till Göteborg. Järnvägen drogs mellan Herrljunga och Uddevalla år 1867 och Vara blev en viktig ort för spannmålshandeln. Som mest fanns här 16 stycken magasinsbyggnader vid järnvägen och Bengtssonska magasinet är det enda kvarstående.
Bengtssonska magasinet består av två sammanbyggda huskroppar, byggda med tio års mellanrum. Den äldsta, lägre delen uppfördes under 1860-talet och den yngre högre delen tillkom år 1880-talet. Magasinet är byggt i en stolpkonstruktion av trä , fasaderna är täckta av stående rödfärgad träpanel. Taket är mestadels täckt med tegel till viss del även med papp. En torkria i tegel byggdes in i den äldre delen under 1880-talet vilken skjuter upp som ett torn ur taket och kröns av en vindflöjel.
Källa: www.bebyggelseregistret.raa.se
Vedums stationshus
Vedums stationshus uppfördes efter ritningar av Claes Adelskiöld för den då smalspåriga järnvägen mellan Herrljunga och Uddevalla. Järnvägen började trafikeras år 1866.
Ytterligare tre stationer utefter banan uppfördes efter samma eller liknande ritningar.
Byggnaden är av trä, byggd i en och en halv våning. Fasaderna har både liggande och stående panel samt ett brett våningsband. Taket är ett tegeltäckt sadeltak med utskjutande takfot och dekorativa taktassar. Fönster- och dörromfattningar är enkelt dekorerade.
Interiören präglas av moderniseringar gjorda på 1940-talet. Dörrar, golv, väggpaneler och biljettlucka är bevarat från denna tid. Till stationen hör även ett välbevarat avträde (utedass) med likartat utseende som stationshuset.
Källa: www.bebyggelseregistret.raa.se
Bjertorp slott
Huvudbyggnaden uppfördes mellan åren 1911-14 för konsul K H Littorin. Arkitekt är Ferdinand Boberg.
Slottet är präglat av sekelskiftets arkitekturideal där de äkta naturmaterialen stod i fokus. Fasaderna är av rustikhuggna kalkstenskvadrar och sockeln samt portalerna av släthuggen granit. Fasaderna är sparsamt smyckade med tidstypiska växt- och djurmotiv. Invändigt är slottet påkostat med material i olika typer av ädelträ och marmorsorter samt stuckaturer av hög kvalitet.
Slottet är samkomponerat med parken, genom terrassanläggningar ges en illusion av att byggnaden är högre än den är.
Bjertorp används idag som konferenshotell.
Källa: www.bebyggelseregistret.raa.se
Slädene Storgård
Slädene ägdes år 1298 av biskop Brynolf Algotsson i Skara och år 1400 av en medlem i ätten Natt och Dag. Bland senare ägare utmärks bland annat Magnus Gabriel De la Gardie. Gården drogs in till kronan vid reduktionen och fungerade som översteboställe för Västgöta-Dals regemente fram till år 1878.
Nuvarande stenbyggnad uppfördes år 1737 och ersatte en tidigare mangårdsbyggnad från år 1684. Interiört återfinns rester av rumsindelningen från 1700-talet. Träflygeln var ursprungligen köksflygel men blev år 1737 brygghus.
Källa: www.bebyggelseregistret.raa.se
Riksintressen för kulturmiljö
Riksintressen är områden som har ett så stort värde att det är betydande för landet som helhet. Det är Riksantikvarieämbetet som beslutar att utse områden av riksintresse för kulturmiljövården och kommunerna har ansvaret för att skydda dem från påtaglig skada. Områden av riksintresse för kulturmiljövården kan avse stadsdelar, jordbruksmiljöer, fornlämningsområden med mera.
Riksintressen för kulturmiljövården i Vara kommun
Karla-Tålanna [R 37] Västerbitterna socken
Fornlämnings- och bymiljö på sandås som avspeglar en kontinuerlig bosättning från stenålder till idag.
Här finns hällkista, fornborg, fossil åkermark, resta stenar, domarringar med mera. Tålanna by med äldre vägsträckning.
Källa: Översiktsplanen 2012
Larv [R 38] Larvs socken
Ett område med lång kontinuitet som maktcentrum. På Larvs hed finns stenåldersboplatser, flera stora högar både intill och nära Larvs kyrka (Larva bäsing och Väderhögen), flera gravfält med runda stensättningar, domarringar, runsten, äldre gårdsbebyggelse, tingshus vid Onsjö.
Källa: Översiktsplanen 2012
Levene äng [R 34] Levene socken
Fornlämningsmiljö och kyrkby där bland annat förändrade brukningsformer på Varaslätten tydligt avspeglas. Marken brukades till medeltid av en by som då avhystes till förmån för kungsgårdens ängsdrift.
Här finns fossila åkerformer från järnålder och medeltid, fägata, hålväg, gravanläggningar från järnåldern, ett gravfält med runda stensättningar, högar och några resta stenar. På kyrkogården vid Levene kyrka står landets högsta runsten, Sparlösastenen.
Källa: Översiktsplanen 2012
Long [R 35] Longs socken
Byn Long är relativt opåverkad av 1800-talets utskiftningar då jordbruken rationaliserades och husen i byarna flyttades ut på åkermarkerna. Här finns fortfarande en samlad bybebyggelse som kontrasterar mot enskifteslandskapet norr om byn med utflyttade gårdar och snörräta vägar. Platsen speglar slättens utveckling.
Long var ett medeltida administrativt centrum, främst förknippat med Birger Jarl och hans bror lagman Eskil.
Källa: Översiktsplanen 2012
Löjtnantsholm [R 36] Fyrunga socken
Odlingslandskap med de för 1800-talet karaktäristiska öppna dikena och av stor vikt för förståelsen av fullåkersbygdens framväxt. Det är länets enda sammanhängande system av parallella, öppna diken i öppet odlingslandskap.
Källa: Översiktsplanen 2012
Valeberg [R 39] Larvs socken
Fornlämningsmiljöer intill Lidan med ett varierat och delvis monumentalt innehåll som bland annat avspeglar områdets bebyggelsehistoriska betydelse och brukningsformer under järnåldern. Här finns gravfält med en rikt varierad sammansättning med stensättningar av skilda former och konstruktioner, högar, domarringar (bland annat en av länets största), storhögar, älvkvarnsförekomst samt omfattande fossil åkermark.
Källa: Översiktsplanen 2012
I Kulturmiljölagen finns bestämmelser som gäller för fornlämningar, byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen.
Det är länsstyrelsen som har ansvaret för alla objekt som pekats ut enligt kulturmiljölagen. När någon vill göra en ändring på ett objekt krävs ansökan och godkännande från länsstyrelsen på förhand.
Fornlämningar tillkomna 1850 eller tidigare och är varaktigt övergivna är automatiskt skyddade enligt kulturmiljölagen. Alla kyrkor byggda före år 1939 är automatiskt skyddade som kyrkliga kulturminnen enligt kulturmiljölagen. Synnerligen kulturhistoriskt värdefulla byggnader kan byggnadsminnesförklaras och vem som helst kan väcka fråga om byggnadsminne hos länsstyrelsen. En byggnadsminnesförklaring är det starkaste skydd en byggnad kan få.